Bergtôrp

Per på Bergtorpet

 

(Bergtorpet låg en bit ovanför Löckan i Hensgårdsängarna)

På Bergtorpet bodde Per med fru och ett barn. Per var sannolikt Skogsfinne i rakt nedstigande led.

Per försörjde sig genom skogsarbete, framförallt åt Hugo.

 

På lillstugan hos Per bodde en kvinna som tidigare var gift och bodde vid Snarmyra. Det var svåra tider och mannen tvingades emigrera till Amerika för att tjäna ihop pengar. När han kom hem tillbaka hade frun fått ett barn tillsammans med en ”strykare” som gick på skogen. Män som gick på skogen för att söka huggar jobb. Mannen slängde ut frun och hon bosatte sig i det lilla huset på Bergtorpet och försörjde sig genom att stärka kragar åt folk. Mannen bodde kvar på Snarmyrstorp.

Per högg i skogen åt Hugo där Nol i Kisterud som blev virket till de nya uthusen. Hugo som låg på sjukstugan efter sviter av blodförgiftningen gav instruktioner via Erik till Per. Sen plockade han ut det bäst passande virket just därtill.

Per drygade ut lönen med att snara fågel efter vägen till de olika arbetena. Detta var olagligt på två sätt, fångstredskapet liksom att göra det utanför jakttiden stack i ögonen på en del. Detta gjorde att polisen spanade på honom. En gång försökte de sätta dit honom när han stod med händerna i fickorna vid en snara. Per fann sig direkt och la på en förvånad och frågande min, ”vem kan göra nåt sånt” sa han. Händerna var fortfarande kvar i fickorna och han kunde inte gripas, ”inga fingrar i syltburken här”.

Bergtorpet brann ner 1937.

Per med fru flyttade till östra Värmland och dog ganska snart av sjukdom.

Det lilla huset ”lillstugan” flyttades till ”Boa” och blev lillstuga där. Handlaren Axel Eriksson förlängde huset så det blev dubbelt så stort. Huset står kvar där än idag.

 

Ola Persson